måndag 9 januari 2012

Mardrömmen

Tänk så fort allting kan ändras....
Vi såg fram emot en rätt så lugn helg. Lite smågrejer att ordna, julen skulle stökas undan och det skulle fixas inför att nya assistenten skulle börja. Så blev det inte!

På lördag morgon var det min tur att stiga upp med Skalman och D skulle få sovmorgon. Vi brukar väcka Skalis vid 7-tiden för att hinna med inhalationer, mat och mediciner. När jag klappar honom försiktigt på huvudet känner jag en stor bula precis på shunten och sedan går allt med en väldig fart. Autopiloten kopplas på och alla känslor stängs av. Samtal med sjukhuset och klockan 8 är vi hela familjen på akuten i Lund. Sedan blir det kontroller och röntgen. Skalman kan inte ligga stilla så röngenpersonalen gör ingen shuntöversikt. Tillbaka till akuten för att få lugnande och sedan åter till röntgen. Den här gången är det lättare och bilderna blir bra.

Bilderna visar att shuntslangen har lossnat/gått av, så bulan vi känner beror på att likvor rinner ut. Shunten verkar fungera och därför mår Skalman bra och trycket i hjärnan är som det ska. Men opereras måste han.

Panik såklart men ändå inte. Känslorna trycks bort. Vi tjatar om nål för att Skalis ska få dropp. När allt hände, den där gången, då det blev så fel så fel, var det också shunten som krånglade, man lyckades inte sätta nål och operationen sköts upp vilket gjorde att Skalman fastade länge, länge. Tyvärr blev den här lördagen i mycket en stor repris. Emlasalva ströks på, nål skulle sättas men just då skulle vi flyttas från akuten till NIVA (neurointensiven) och när vi kommer dit vill man att narkospersonal ska sticka. Låååång väntan. Till slut kommer det en narkosläkare som provar sticka men misslyckas två ggr. De vill att man väntar till operation och sätter nålen då. Känslorna svämmar över. Nej! Vi lyckas tjata oss till att få ge lite saft i knappen. Operationen skjuts upp och väntan är lång. Inte förrän kl. 19.15 lämnar vi vår lille kille till narkospersonalen. Ingen nål och inget dropp. Hela dagen utan mat och dryck, förutom ½ dl saft. Känslan av att allt upprepas är svår att sudda ut.

Väntan är outhärdlig. Vi tittar på Gladiatorerna och och jag skakar av frossa. Vilket patetiskt program. Hela tiden lyssnar vi efter att telefonen ska ringa där inne hos sköterskorna. Att de ska säga att operationen är klar och att allt har gått bra. Vi hinner se färdigt och ganska precis 21.30 ringer telefonen. Jag får följa med till operation och hämta vår lille kille. Allt har gått bra! Ändå vågar jag inte slappna av, rädd att något ska hända.

Efter en natt på NIVA och en natt på barnavdelningen är vi nu äntligen hemma igen. Oändligt trötta  men glada att Skalman mår bra. Nu blir det en tur till frisören för så här kan han ju inte se ut....


15 kommentarer:

kungen o majkis sa...

Men hujeda!! Rackarns shunt-elände! Stackars lillkillen! Så himla skönt att allt gick bra trots allt, och att Skalman nu har en hel och välfungernade shunt igen :-)!!!

Kram!

Malin sa...

Så skönt att höra att ni är hemma igen. Många kramar till er

Emmelie sa...

Jag läser din blogg varje dag och jag berörs starkt varje gång! Denna gången kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar och jag lider med er och lilla skalman! Han verkar vara en helt underbar liten kille på alla sätt och vis! Jag har själv en liten flicka i samma ålder som skalman som har en cp-skada och allt du skriver är precis det man känner inom sig! Tack för allt och miljoner kramar till dig och sötaste skalman!

Photo by Maria sa...

Usch.. Stackars Skalis och er i familjen.. Måste vara hemskt att bara stå vid sidan om =(
Hoppas att han mår bra efter omständigheterna nu..

Kram Mia

christina sa...

Så skönt att allt gick bra, krama Skalis och Storebror. Vi hoppas att ni kan vila er lite mitt i allt annat nu. KRAM!

ludvigonora sa...

Usch verkligen en mardröm för er alla. Så skönt att allt gick bra och att ni är hemma igen.

En stor kram till er alla!

nina sa...

Många varma tankar till dig och de dina!!!
kramar

Malin sa...

Kära ni, vilken fruktansvärd upplevelse. Ännu en som sätter sina spår. Är så glad att han är hemma igen !

mamma till lille e sa...

Vilken helg det blev men såå skönt att det gick bra, att Skalman mår bra!
Kram!

Caroline sa...

Tänk att det finns autopiloter för sånt här och vad bra att ni kunde reagera så fort, även om det verkar dröja väldigt länge innan något händer när ni är på sjukhuset. Hoppas att Skalis repar sig fort.

Therese sa...

Så gott att höra att er Lille Skalman är hemma igen och att op gick väl denna gång.

Iza sa...

Först måste jag säga - shit, vad bra berättat. Det kändes nästan som jag var med er på sjukhuset o alla känslor som fanns. Fortsätt formulera dig, människa :) Rysligt bra!
Hoppas du som mamma mår bättre efter denna händelse och att sötaste, goaste skalis mår prima och att frissan kan fixa håret.
Som liten såg nog jag oxå ut sådär många gånger. Shunten opererades sista gången när jag var 6år - nu är jag 24. Nu säger läkarna att den inte har någon funktion för att sitta där den sitter men som han försökte förklara för mig, den lilla osäkra 13åring jag var, så tyckte han den skulle sitta kvar för de vågade inte riskera att ta bort den - i fall något skulle hända. Men jag har inte känt av den - kanske att det ömmar lite, om man kommer emot den eller att den har knäppt lite (men det kanske var för att jag växte?) för nu känner jag inte av den. Vet att den finns där, glömmer oxå ibland bort på vilken sida den sitter... hihi...
Kram på er!

Nina sa...

Ojoj.. Tårarna kom här. Älskade er <3 Kramar om massa!
Nina

AnnaSC sa...

Ta hand om er. Fruktansvärt.

Marie - Från en prematurmammas hjärta - sa...

Men usch så oerhört jobbigt för er. Vet precis den känslan sp efter alla shunt op vi gjorde 2010 fy vilken pärs. Hur kan slangen gå av? Så skönt att allt gick bra! Tänker på er <3