Jag har skrivit tidigare om
Skalmans ljudkänslighet och hur den ställer till det för honom och oss i perioder. Vi upplever att ljudkänsligheten kommer så fort Skalis inte mår bra på något sätt, det kan vara en förkylning, mer ep, dåligt med sömn osv. Perioderna har hittills hållit i sig i allt från någon dag till flera veckor.
När det är som värst tassar vi på tå. Minsta ljud får Skalman att bryta ihop och det är inte lite ledsen han blir. Han blir helt otröstlig. Vi har testat med hörselkåpor, som faller av eller som inte ryms mellan sidoskydden i vagnen..... Silikonöronproppar för vuxna som trillar ut. Musik i hörlurar.
De har varit till hjälp men inte funkat sådär jättebra.
I dag hade vi en tid på audiologiska mottagningen på sjukhuset. Där jobbar man ju främst med barn som hör dåligt och inte motsatsen. Vi blev i alla fall väl mottagna och de förstod vårt problem. I vanliga fall när barn är ljudkänsliga av någon anledning så jobbar man med att försöka träna bort känsligheten dvs man utsätter dem för ljud. Det känner vi inte är något alternativ, för så dåligt som Skalman mår av ljuden så är det inget man vill utsätta honom för.
Läkaren höll med eftersom den här ljudkänsligheten bara kommer i perioder och eftersom Skalman älskar ljud när han mår bra.
Så idag göt de ett par speciella öronproppar som bara passar Skalman. I en liten burk...
ligger nu två små blå.
Den senaste månaden har Skalis klarat ljud alldeles utmärkt och vi hoppas att perioderna med extrem ljudkänslighet håller sig långt borta. Men skulle de dyka upp igen, så kan vi plocka fram de två små blå och testa och hoppas att de kan hjälpa oss!
Nu gäller det bara att få in den där adventskänslan i kroppen också, vilket i alla fall jag inte riktigt har lyckats med.
